Etiketter

torsdag 16 februari 2012

Berättarstafett 7b

Här är början av berättelsen som klass 1b har skapat:
video

Nu har jag sammanställt det vi tillsammans "spånade" fram samt så gott som allt som ni kom fram till i mindre grupper. Är vi redo att skicka vidare till 4b nu? Vem vill läsa in?

När Klas står öga mot öga med den väldiga gigantosaurien känner han hur skräcken tar tag hans kropp och hjärtat börjar slå. Dinosaurien går mot honom eftersom han känner lukten av de goda mackorna med hallonsylt i Klas ryggsäck. Klas känner paniken komma för han tror att gigantosaurien vill äta upp honom och blir rädd och springer det fortaste han kan över mossan. Han klättrar upp i ett träd, gren efter gren, men dinosaurien når högt upp med sin långa hals så han kommer lätt åt ryggsäcken med mackorna. Dinosaurien tar ryggsäcken i munnen och beger sig iväg. Klas vill ha tillbaka sina saker så han följer efter.

Efter ett tag så kommer de fram till en gammal grå förfallen slottsruin och där ser Klas var den somriga fiolmusiken kommer ifrån. En mystiskt man med mörka kläder sitter och spelar fiol på en stubbe framför huvudingången. Klas blir än en gång hypnotiserad av musiken och följer efter mannen som rest sig upp och går genom porten in till ruinen igenom vilken gigantosaurien just försvunnit.

Meddetsamma Klas stiger genom porten blir allt mörkt och han känner att han svävar. Ett ögonblick senare slår han upp ögonen och ser att han hamnat i en annan värld, som är extremt annorlunda än den värld han kommer ifrån. Han tror att han drömmer, då han aldrig sett så många färger samtidigt. Luften är fuktig, som i en regnskog och söta dofter blandas med kvittret från fåglarna. Klas tittar upp och ser att träden är alldeles lila med en massa godsaker hängandes i grenarna. Drömmande sträcker Klas sig fram till en polkagris, men får med detsamma dinosauriens varnande hand på axeln.
-Trolkarlen har förgiftat all vår mat. Det var därför jag gick genom porten in i din värld. Min melonfomade mage som ständigt har försetts med godsaker från dessa färgglada växter är på väg att förlora sin magnifika storhet och den börjar mest likna en boll där luften läcker ut.
-Vem är trollkarlen? Vad gör jag här? säger Klas förvirrat och känner rädslan stiga igen.
-Kom jag ska visa dig! Du har redan mött trollkarlen. Det var han som spelade fiol och hypnotiserade dig att följa honom in i vår värld. Förresten, mitt namn är Päronpuff, berättar dinosaurien och leder Klas genom det underbara men giftiga stället som tydligen är hans hem. 

Längs stigarna växer godissvampar och kolasnören hänger från träden med små djungelvrålsapor hoppande mellan snörena. En lätt dimma svävar precis över marken och Klas får anstränga sig för att se var han sätter sina fötter. Päronpuff berättar om den elake trollkarlen Darkan som regerar här.  Han hatar allt färgglatt och han ser dinosaurierna som ett hot eftersom de är stora, starka och smarta. Päronpuff berättar om alla hans kompisar som med kurrande magar gett sig på de förgiftade godsakerna och därefter blivit tillfångatagna och satta i fängelsehålorna. Han känner sig uppgiven och ensam.
-Kan jag hjälpa dig? Finns det något sätt jag kan hjälpa dig och dina kompisar? frågar Klas.
-Njae, jag har hört talas om ett motgift som samtidigt är giftigt, ja rent av dödligt för den elake trollkarlen. En av mina kompisar, Hallontotta, har en släkting som berättat att det finns en sådan dryck. Jag tror det var hennes farfar, Björnberra, som en gång försökte komma åt denna räddande dryck. Han misslyckades och sitter nu i fångelsehålorna precis om alla andra.
-Var ligger borgen och fängelsehålorna?
-Jag kan leda dig dit? Borgen ligger i den stendöda, färglösa delen. Allt där är förstenat och antingen svart, vitt eller något däremellan. Det är trollkarlen Darkans verk.
-Led mig dit! Är det långt?
-Bara förbi kullen nu, försäkrar Päronpuff.

Klas ser bort mot kullen och lägger märke till att mörka moln dras mot honom. Sockervaddsbuskarna och de andra godsakerna tar slut, och han känner att den glada känslan försvinner och nu ersätts av endast bitterhet och ensamhet.. När Klas vänder sig om ser han inte en skymt av den gigantiska melonformade dinosaurien Päronpuff. Landskapet är som förbytt. Allt Klas ser är stenar i olika grå och svarta nyanser. Han bestämmer sig för att titta närmare på stenarna i hopp om att komma på någon förklaring för detta. Han har oturligt nog inte med sig något förstoringsglas så han har bara sin egen syn att gå på. Nu böjer han sig ner och försöker leta efter ledtrådar men när han får se stenarna lite närmare ser han att det inte bara är stenar utan något mycket mer, nämligen stenar som är formade som träd och buskar. Han har kommit in i en skog som är gjord av sten. Vem kan ha utfört detta och hur har han kommit hit? Medan han går ser han inte bara buskar och träd utan även sjöar och floder gjorda av sten. Han blir allt mer fascinerad desto längre in i skogen han kommer.

När han funderar är det något mörkt som rör sig i ögonvrån. Plötsligt flyger det fram tolv små män med juvelklädda yxor och hammare. De omringar Klas. Han inser nu vem som har förvandlat skogen. Han kryper ihop inför de små männen och de börjar tilltala honom på ett hårt och kantigt språk som han aldrig har hört förr och inte förstår. Han känner rädsla och förtvivlan men ändå spänning. De börjar använda ett klumpigt kroppsspråk och till slut förstår han att han ska följa efter dem. Det kommer fram en dvärg som tydligen leder de andra dvärgarna och han tar Klas och föser honom framför sig.

De kommer till en mörk tunnel som Klas inte har lagt märke till innan. Den är endast belyst med lyktor som ger ett spöklikt sken. Lamporna hänger på släta väggar av granit. De vandrar lång tid och det är kallt i tunneln, men till slut så känner Klas en frisk vind och de kommer ut på en bergssida och han tittar upp och ser att berget är det högsta berg han någonsin bevittnat. Mer än hälften av berget är täckt med den vitaste snö och det tornar upp sig långt över molnen.

Dvärgarna börjar leda honom ner mot en dal mellan Det Snöbeklädda Berget och ett annat minst lika stort berg. När Klas tittar ner i dalen ser han en snötäckt skog. Vädret i denna bergskedja verkar förändras på bara några meter, och på andra sidan av skogen är det en gigantisk guldbeklädd port. Porten har enorma statyer framför sig. Den ena ser ut som De Små Männen fast starkare, äldre och visare. Den andra är en enorm drake gjord av diamant som är ännu större än den första statyn. Den har de två största rubinerna som Klas någonsin sett till ögon. I denna färglösa värld framstår dessa dyrbarheter som än mer exklusiva. En av De Små Männen säger något på deras språk. Efter det öppnar ledardvärgen dörren och knuffar Klas in och uppför en brant trappa. Han håller Klas med ett hårt grepp om armen och de ställer sig att vänta utanför en bred och rikt utsmyckad dörr med fyra spjutbeväpnade vakter. Efter en stund öppnas dörren och ledardvärgen styr in Klas i en magnifik sal med en pelarförsedd gång som leder fram till en guldtron. Även här förstärks rikedomen i den ädelstensförsedda guldtronen i och med att omgivningarna alla går i gråtoner. På tronen sitter den mörkklädde mannen Klas sett spela fiol i slottsruinen. När han möter mannens blick känns det som om blodet fryser i ådrorna. Ögonen utstrålar iskyla och fientlighet och Klas inser snabbt att här gäller det att använda insidan av huvudet om han ska ha en chans att ta sig härifrån levande.
-Vad gör du här? ryter trollkarlen plötsligt till.
-Jag blev som förtrollad av din vackra musik och följde efter för jag ville höra mer. Jag älskar musik och jag har aldrig hört någon spela fiol lika bra som du. Snälla du kan väl spela lite mer.